Fröken Frestelse

Fröken Frestelse

Om bloggen

Om allt som berör, får mig att skälva, känna hjärtat slå snabbare och andas häftigare.
Det handlar om att låta sig förföras. Våga, känna, smaka.. Det är en förlustelse i livet, kläder och skor, dyr whisky, bakverk, choklad och män.

Fantasier i kursiv stil, verklighet i vanlig.

Gå gärna in på Lustbloggar
och rösta orgasm så gör ni lilla Fröken glad!


Uppvaknande

VerklighetPosted by Fröken Frestelse Mon, July 04, 2016 22:23:19

Det är som att sakta vakna upp ur en lång, mardrömslik dvala. Andningen är hackig. Kroppen svag.

Till slut hann allt jag varit med om ikapp mig. Ett nödvändigt ont. För visst är det så att riktigt fria från vårt förflutna blir vi aldrig, men vi måste kunna se det och acceptera det som en del av oss. Innan dess, kämpar vi emot oss själva och hindras därmed av dolda rädslor från att till fullo uppnå våra potential.

Jag hade vid 28 års ålder sett mer än de flesta gör under en livstid. Efter en oerhört traumatisk händelse, som avslutade åratal av våld och död som oombett kommit i min väg, krossades till slut mitt innersta väsen. Jag bestämde mig helt sonika för att ta mitt liv. Jag skulle skära upp handlederna i badkaret. Man kan säga mycket om mig, men om det är något som alla i min omgivning är överens om så är det godhet och beslutsamhet. Det gjorde mig ont att ta ett så egoistiskt beslut, jag anser att självmord är för fega jäklar, men i chocken av vad som hänt, var tanken på att ta mitt liv det enda som gav mig ro.

Ni förstår…. Människor är djur! Det spelar ingen roll vilken klass, religion eller land vi tillhör. Det kommer alltid finnas de som är så pass svaga att de faller för ondska, mäter sina framgångar i materiella saker, eller antalet underkastade. Eliten är värst. Tro inte att bara för att någon är adlig så är de därav automatiskt befriade från kriminalitet. Snarare tvärt om.

Det är som en slöja som dras bort från ansiktet. Dagen då den falska tryggheten vi alla är invaggade i skingras för verkligheten. Det är omöjligt att göra det ogjort. Resultatet är att jag känner det nästan som att jag flyter på samhället, i stället för att vara en del av det. Förmågan att hålla en normal konversation har förbytts till en tyst fascination av hur ytligt och främmande livet som svenne-banan verkar vara. En del av mig skulle så klart önska att ingenting av det jag sett eller gått igenom hade hänt. Att jag hade fortsatt få gå runt i min falska bubbla tillsammans med de andra. Men på samma gång så….

…Jag är av den bestämda meningen att allt som händer gör det av en anledning. Livet går ut på att lära sig så mycket som möjligt. Att välja godhet i alla handlingar, även fast du är hotad och rädd, trött eller ledsen.

Som ni förstått ville ödet annorlunda med mig, mitt liv var trots allt inte slut, och en ängel räddade mig från dödens käftar. Han tog hand om mig i ett års tid och fick mig att börja känna att jag orkade leva igen.

Sedan dess har jag gjort mitt yttersta för att att förstå, acceptera och lära mig av allt det fruktansvärda. Blivit mästare på att släppa taget.

Men det verkar som att alla människor har en gräns, och jag nådde den för ett år sedan då jag fick utmattningssyndrom. Tydligen hade en annan omtumlande händelse, något år tidigare triggat ett post traumatiskt stressyndrom hos mig som jag sedan gått och burit på. Jag har hanterat det efter bästa förmåga, inte flytt från det, men ej heller läkt ut det. Så när nya jobbet, utomkvedshavandeskapet och den nya relationen sammanföll tog det slut på krafterna. Jag blev tom. Och tom har jag förblivit fram till nu.

Jag har rört mig i mörker, nästan försvunnit från jordens yta. Klippt banden med i princip allt och alla. Men äntligen känner jag en aning av mig själv. Denna gång ej gäckande, utan mitt gamla jag- på riktigt. En skör låga av lust och hopp har börjat brinna i mig. Känslig för minsta vindpust har jag knappt vågat tro att det är sant. Men den har funnits där ett tag nu, och jag vill tro att den med tiden kommer bli starkare.

Jag kan nu, som trettio-någonting, se tillbaka på allt som hänt och med gott hjärta konstatera att jag alltid följt mitt moraliska kompass. Att det som hänt mig berott på otur, snarare än dåligt omdöme. Om jag skall bli beskylld för något så är det att alltid leta efter det goda i varje människa.

Jag är hellre god och naiv, än elak och cynisk!



  • Comments(14)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Peter Fri, September 09, 2016 19:28:31

Väldigt kloka ord. Ser fram emot att följa bloggen, hoppas du uppdaterar ofta.

Posted by Fröken Frestelse Thu, September 08, 2016 22:29:22

Peter... Jag har varit med om mycket hemskheter, men också fantastiska saker. Världen må vara fylld av djur av olika slag och godhet, men den är trots allt underbar.
Jag vill inte dö, gammal och grå, ångrandes allt det jag inte vågade. Så i stället vågar jag allt och hoppas jag håller till ålderns höst (för även den är jag nyfiken på).
Vi har bara ett liv (som vi är medvetna om). Det gäller att inte slösa det på inbillade ramar och kedjor, att hela tiden sträva frammåt - även när förändring gör ont och är fruktansvärt läskig.

Posted by Peter Thu, September 08, 2016 18:54:17

Det värmer att höra att du lever. Du verkar varit med om mycket hemskheter.

Posted by Fröken Frestelse Wed, September 07, 2016 19:40:13

Jag lever. Ingen fara Peter. Det är inte ett självmordsbrev. 💛

Posted by Peter Sat, September 03, 2016 23:40:36

Hemsk läsning. Tolkade det som ett självmordsbrev. Men du lever eller?

Posted by 19åringen Fri, August 05, 2016 19:09:16

Okej. Hoppas det känns bättre med orken nu😊 Har du inte snapchat eller kik som man kan kontakta dig på istället?☺️

Posted by Charlie Wed, August 03, 2016 13:09:26

Kul att du uppskattade mina tankar! Jo tack, lycka kommer i många former och jag är på det stora hela en lycklig person just nu. Det har varit upp och ner de senaste två åren, därav mina tankar kring att bli starkare av motgångar, snarare klokare enligt mitt sätt att se det. Odödligheten är en illusion, som när man väl ser igenom den inser att aldrig kommer tillbaka, men den har i mitt fall ersatts av en ödmjukhet och tacksamhet för det som ändå är bra här i livet.

Sol, glass och andra ting har jag alltså i överflöd, vilket inte är vad alla kan säga så det får jag vara nöjd med. Vad gäller det som du och jag diskuterade kan jag väl tyvärr konstatera att det inte är på den nivå som jag skulle önska, men att det är föremål för diskussion tillsammans med professionell expertis (parterapi), med mycket långsam progress.

Tills vidare botaniserar jag bland annat på din blogg för att få energi, om dina ord speglar dina tankar, vilket jag givetvis förutsätter, kan jag inte annat än konstatera att vi har många beröringspunkter för vad vi finner njutbart, vilket inte alltid är lätt att finna eftersom det sitter långt inne för många att prata om dem, vilket jag också fått erfara.

Så jag har med andra ord under en lång tid funnit inspiration och energi i det du skrev för länge sedan, innan du försvann in i din egen skugga, och det var därför jag kände för att skriva några rader till dig härom veckan.

Tack för att dina ord och din speciella ton slår an på just den strängen hos mig, det får mig att vibrera. Det var alltför länge sedan det skedde i verkligheten men jag hyser ändå förhoppningar om att så skall ske.

/Charlie

Posted by Fröken Frestelse Wed, July 27, 2016 18:56:56

Hej 19-åring!
Du kan kontakta mig på min mail. Mail@frokenfrestelse.se
Det går dock upp och ner med min ork just nu, så jag kan tyvärr inte garantera svar. Ber om ursäkt för det redan nu.


Posted by 19årigkille Mon, July 25, 2016 17:53:11

Kan man kontakta dig på något sätt?☺️

Posted by Fröken Frestelse Fri, July 15, 2016 12:37:19

Mycket fint skrivet Charlie! ❤️
Håller med dig till fullo. Desto mer vi lär oss av livet - desto ödmjukare inställning.

Att vara "stark" går ju också att definiera väldigt olika. Personligen tycker jag att det är starkt att våga vara "svag". Det vill säga att våga gråta, våga kännas vid sina rädslor, ödmjukhet, öppenhet.... Kärlek!
Hård och tuff brukar ofta bara vara en yta för osäkerhet och förakt. Men det finns så klart olika sätt att vara tuff på också... Drottning Elisabeth sade vid ett tillfälle att måttstocken för det goda i våra gärningar mäts i hur länge de varar. Ibland måste vi vara hårda för att uppnå något mycket större.


Hoppas du mår bra Charlie och att de vi talade om sist blivit underbart - kanske på ett helt annat sätt än du innan kunnat tänka dig. Även lycka kommer ju i många olika former.... Sol och glass är ett ypperligt exempel! 😘

Posted by Charlie Tue, July 12, 2016 20:22:07

"sköt om dig" skall det stå ☺

Posted by Charlie Tue, July 12, 2016 20:20:12

Välkommen tillbaka. Du gav mig råd (dina tankar) ang äktenskap för två år sen så nu ska jag ge dig några av mina tankar. Allt som inte dödar härdar inte, man går inte stärkt ur riktiga kriser, att bli prövad gör en inte starkare. Men klokare. Mjukare. Mer empatisk. Känslan av oövervinnlighet får man inte tillbaka men ödmjukhet inför livet, andra människor och insikten om hur lite man egentligen kan styra livet gör det lättare att leva. Solen skiner, ljummen sommarbris, glass är gott...för det allra mesta behöver man inte mer om man lyckas acceptera att man inte kan agera annorlunda än vad gör med tanke på vem man är och vad man varit med om. Det blir lättare att acceptera och förlåta både andra och sig själv då. Var god mot andra och dig själv så kommer ljusglimtarna tillbaka. Sköt om dig /charlie

Posted by Fröken Frestelse Tue, July 05, 2016 23:26:09

Tack Rocky! Det är fint att du delar med dig. Det är alltid en tröst att inte vara ensam.
Jag kämpar på, men gud så svårt det är när man inte har en aning om formen från dag till dag. Det är en berg och dalbanan som heter duga.
Tur att jag är en envis bitch! 😝😄

Posted by Rocky Tue, July 05, 2016 20:37:19

Kämpa på! Har riktigt allvarlig utmattningssyndrom i min närhet och det tar tid men blir bättre för varje dag (med bakslag såklart). Nu snart fyra år efter diagnosen är livet nästan helt tillbaka, och det är gott! Ingen är odödlig men livet kan alltid bli underbart igen.

Kram