Fröken Frestelse

Fröken Frestelse

Om bloggen

Om allt som berör, får mig att skälva, känna hjärtat slå snabbare och andas häftigare.
Det handlar om att låta sig förföras. Våga, känna, smaka.. Det är en förlustelse i livet, kläder och skor, dyr whisky, bakverk, choklad och män.

Fantasier i kursiv stil, verklighet i vanlig.

Gå gärna in på Lustbloggar
och rösta orgasm så gör ni lilla Fröken glad!


Lamborghini

VerklighetPosted by Fröken Frestelse Sun, October 09, 2016 17:08:27

Ibland så vill jag bara pausa från allt. Ta ledigt från eländet och hänge mig åt lust. Fröken Frestelse finns fortfarande där inne någonstans, hon kommer bara inte fram lika ofta under perioder då energin behövs till att läka. Jag delar med mig av ett skönt minne från i somras. En sådan där dag när vi vaknat i ottan och bestämt oss för att bara dra iväg. Möta soluppgången i 300 km/h.
Det härliga med tidiga morgnar är att ha känslan att få uppleva världen, nästan helt själv. Lite som Adam och Eva i Lustgården, fast med 2000 års teknisk utveckling i bakfickan.

Träd och ängar susar förbi, bildar ett härligt grönt täcke i varierande skiftningar samtidigt som solens första strålar försöker bryta igenom molnigheten. Jag njuter hela vägen, även fast jag erkänner att jag i någon tvär kurva, med bultande hjärta, måste greppa sitsen extra hårt för den svindlande fartens skull.

När sceneriet så väl saktar in befinner vi oss långt ute på landet och en annan typ av lust har börjat göra sig påmind. Kanske är det adrenalinet som ligger bakom, kanske känslan av frihet, men vi kan knappt vänta tills vi slagit in på en liten, enslig skogsstig och stannat de 552 hästkrafterna. Vi tumlar skrattande ut ur de låga sätena och möts i en stående omfamning. Kylan från karossen svalkar genom det tunna jeanstyget på min klänning och får mina bröst att knoppa. Hans varma kropp tynger mig mot bilen och tillsammans bildar de båda motsatserna en härlig sensation som väcker mig ytterligare. Skakar mig ur min utmattade dvala och får mig att känna mig än mer levande.

Hans kyssar är fortfarande som första gången våra läppar möttes. Hungriga, men sensuella, heta men kontrollerade. Lite som med retorikens gåva - att veta hur man uttrycker sig inte bara i ord utan även i väl valda pauser. Ljust de där pauserna, när hans mun lämnar min, och det uppstår ett tomrum, en avsaknad av energin som nyss strålade mellan oss, sensationen av varmt, sammetslent mjukt mot mig som nu plötsligt lyfts ifrån mitt fysiska medvetande, ljust det gör mig galen av åtrå. Mer, ge mig mer!

Ålar mig under hans tyngd, mitt sköte mot bulan i jeansen. Kan inte hålla mig alls längre, utan knäpper lekfullt upp den översta knappen på byxorna och vänder sedan min härligt fylliga bakdel mot honom samtidigt som jag för upp klänningskanten i svanken. Vickar sakta, lekfullt, medan jag leende möter hans blick över min axel och nöjd konstaterar att min manöver haft önskad effekt. Hans blick är djupa brunnar av upphetsning.

Jag hinner knappt sära på benen innan han är djupt inne, som ett spjut av välbehag fyller han mig med hela sin närvaro. Andas het luft som får mina nackhår att resa sig i den annars svala morgonen. Långa, djupa, njutningsfulla tag. Lemmen glänsande av min saft där den försvinner in.

Lutad över mig drar han ner blixtlåset i ryggen på klänningen och för ner den över axlarna, blottar mina behag. Juckar långsamt i mig, medan han lekfullt nafsar, kysser och biter min nacke, örsnibb, käklinje. Händerna som kupar mina bröst förvandlas plötsligt till hårda nypor om mina nipples, får mig att dra häftigt efter andan.

Han rycker med mig och tvingar ner mig över motorutrymmet på bilen. Får hålla emot mig med händerna fast placerade under den lätta bakvingen för att inte knäna skall vika av kraften från hans stötar. Framför mig speglar glaset himlen, skyarna blandar sig med maskindelar, de grova svarta slangarna.... Allt formas till en massa av, i mina ögon, näst intill utomjordisk mekanisk skönhet.

Ångan från våra heta kroppar flyter ihop med morgondiset som stiger ur markerna omkring oss. Tung andhämtning, hesa rop. Tillsammans kommer vi i ett häftigt crescendo.
I vildmarken kan ingen höra dig skrika... ;-*



  • Comments(4)//blogg.frokenfrestelse.se/#post85