Fröken Frestelse

Fröken Frestelse

Om bloggen

Om allt som berör, får mig att skälva, känna hjärtat slå snabbare och andas häftigare.
Det handlar om att låta sig förföras. Våga, känna, smaka.. Det är en förlustelse i livet, kläder och skor, dyr whisky, bakverk, choklad och män.

Fantasier i kursiv stil, verklighet i vanlig.

Gå gärna in på Lustbloggar
och rösta orgasm så gör ni lilla Fröken glad!


Historien om hur jag dog och kom tillbaka

VerklighetPosted by Fröken Frestelse Wed, September 07, 2016 23:37:38

För att förstå varför jag befinner mig där jag är idag, måste först min historia berättas. Det är mödosamt arbete att dra upp det gamla i dagens ljus igen, men det känns som att det är enda sättet för mig att en gång för alla bli fri och få lägga det bakom mig. Det är en osannolik historia. Därför tar jag det från början. Det kommer bli en följetång det här…


Det började en varm sommarnatt i mörkret på söder och slutade likadant. Enda skillnaden var att jag då hade en pistol riktad mot mitt huvud.

Han var smidig som en panter. Visste precis hur man rörde sig i skuggorna. Tillräckligt diskret för att aldrig åka fast, men precis lagom fräck för att få det han ville ha.

Så snart hans ögon landade på mig var jag med andra ord rökt.

Charmen i kombination med det fräcka leendet fick mig på fall. Trots att jag kände doften av fara drogs jag till honom som malen till lågan.

Rakat huvud, de svarta tatueringarna som ringlade sig ner längs med de muskulösa armar… Hans bakgrund som kickboxare hade satt sina spår i hela kroppen som var stark, smidig och med reflexer omöjliga att lura. Klanen han tillhörde gick långt tillbaka i Sveriges historia.
Lika plötsligt som han kom in i mitt liv, lika ögonblickligt befann jag mig själv i hans. Företaget han drev visade sig vara ett skalbolag för något mycket smutsigare. Stockholms undre värld öppnade sig under mig som en avgrund.

Det tog ett tag för mig att inse att de ljusglimtar han visade mig av sin goda sida endast var en charad, ett spel för att hålla mig kvar hos sig tillräckligt länge för att få allt det han ville ha av mig. Desto mer jag kämpade emot, desto djupare sjönk jag. Han var som kvicksand. Jag skulle dö. Min familj skulle dö, om jag någonsin yppade ett ord för någon om hans smutsiga affärer eller lämnade honom.

Ändå så tog jag mod till mig och försvann en dag. Det tog ca sex månader för honom att hitta mig. Bara chocken av att se honom igen gjorde mig handlingsförlamad.

Den natten tog han ifrån mig mitt innersta, allt det som någonsin gjort att jag kände mig levande. När nästa dag grydde var jag död. Jag mins att solen lös, och att jag tänkte att det var oerhört konstigt eftersom hela världen borde vara svart. Jag staplade iväg till jobbet. Utförde mina arbetsuppgifter som i koma. En kollega undrade vad som stod på och jag hasplade ur mig bitar av vad som hänt. Kollegan gick därifrån asgrå i ansiktet.

Jag gick inte tillbaka till det jobbet något mer.

I stället gick jag hem och bestämde mig för att ta mitt liv. Det skulle inte göra något för jag var död i alla fall. Hade det inte varit för att börjat gråta okontrollerbart hemma hos en vän efter några glas vin, så hade jag säkerligen genomfört min plan. I stället ringde hon mina föräldrar som kom och hämtade mig och sedan vakade över mig dygnet runt.

De tog mig från Sverige och gömde mig vid havet. Tvingade mig att äta. Tvingade mig att gå på långa promenader längs med stranden. Jag orkade inte lyfta blicken, så stenarna längs med strandbrynet var det enda jag såg. Ibland plockade jag upp någon som tilltalade mig. Det blev en hög på matbordet. Alla var svarta.

Men mot slutet av vistelsen hade stenarna börjat ändra färg. De var gröna, rosa och vita. Jag slängde de svarta tillbaka i havet. Dom färgglada fick följa med hem och ligger än idag i en skål i vardagsrummet som en påminnelse att det går att återvända från de döda.

Fortsättning följer...




  • Comments(2)//blogg.frokenfrestelse.se/#post83