Fröken Frestelse

Fröken Frestelse

Om bloggen

Om allt som berör, får mig att skälva, känna hjärtat slå snabbare och andas häftigare.
Det handlar om att låta sig förföras. Våga, känna, smaka.. Det är en förlustelse i livet, kläder och skor, dyr whisky, bakverk, choklad och män.

Fantasier i kursiv stil, verklighet i vanlig.

Gå gärna in på Lustbloggar
och rösta orgasm så gör ni lilla Fröken glad!


Min krigare

VerklighetPosted by Fröken Frestelse Sun, November 30, 2014 17:00:42
Om älskaren var min Casanova, så är denna man min Romeo. I mina drömmars värld så skulle vi alla tre leva under samma tak. Drottningen med de två drönarna… Jag är säker på att jag skulle räcka och bli över till de båda med mitt stora hjärta och min lust. Vi skulle älska, skratta och vara lyckliga tillsammans i all evighet.
Men efter som verkligheten är en annan så djupdyker jag i stället in i mannens armar. Han har en alldeles särskild aura. En sådan där man får endast av riktigt stora äventyr. Den pojkaktiga spjuverheten lyser ikapp med skrattrynkorna runt ögonen. Han är en krigare. En av få i denna värld som vågat, trott på sig själv och följt sina drömmar. Trots sina ringa ålder är han redan pensionerad. Inom hans yrke jobbar man inte mer än runt högst femton år sådär (många klarar inte ens det).
Ibland försvinner han iväg och gör en god gärning för en yngre förmåga bara för att det är kul. Slussar in honom i det varsamt vävda nätet av kontakter i Europa. Ser honom flyga fram, precis som han själv gjorde.
Åratal av att ha pressat fysiken och psyket till maximum har format en människa med en vilja av stål och kropp som en gud. Det är många som ser upp till honom, speciellt i de länder där han varit som mest verksam. Han har fått flera utmärkelser för sina insatser och fortfarande, trots att han lämnat karriären bakom sig, så blir han tillfrågad att göra inhopp eller bistå med sin expertis.
Själv sugs jag in i denna vilja som en mal till lågan. Han är som orkanens öga - en sorts samlad, dödlig styrka omgiven av fokuserat lugn. Jag kan ingenting om den värld han vistats i hela sitt vuxna liv, men det spelar ingen roll. Vi är här och nu!
Det är någonting med honom som gör mig alldeles spak. Som lera i hans händer. Jag blir en spinnande kattunge i hans närhet. Och precis som om han förstod att jag är bräcklig, så tar han det fruktansvärt försiktig med mig. Hanterar mig varsamt, håller tillbaka styrkan. Nästan som om han vore rädd att skada mig om han släppte på spärrarna.
Hans kuk är stor, på gränsen till enorm. Ibland tänker jag att det är tur att han håller igen för annars skulle han klyva mig mitt itu. Men en annan del av mig vill bara bli fullständigt vandaliserad. Mitt lilla hondjur har redan övergått till att tyst jama efter mer. Hur skall jag locka honom till att ta fram det där rytande lejonet som jag förstått på dokumentationen om honom finns där inne?
Tankarna maler i mitt huvud samtidigt som vi dansar vals kring varandra.
Sakta men säkert lossar jag hans pansar bit för bit samtidigt som jag blir djärvare och djärvare. Hur lång tid tar det att avväpna en krigare?


  • Comments(4)//blogg.frokenfrestelse.se/#post72