Fröken Frestelse

Fröken Frestelse

Om bloggen

Om allt som berör, får mig att skälva, känna hjärtat slå snabbare och andas häftigare.
Det handlar om att låta sig förföras. Våga, känna, smaka.. Det är en förlustelse i livet, kläder och skor, dyr whisky, bakverk, choklad och män.

Fantasier i kursiv stil, verklighet i vanlig.

Gå gärna in på Lustbloggar
och rösta orgasm så gör ni lilla Fröken glad!


Out of order

VerklighetPosted by Fröken Frestelse Sat, November 08, 2014 17:20:12
Jag har inte varit helt ärlig med er. Det är nämligen så att förutom att jobba ihjäl mig och bara vara allmänt trött av allt nytt i livet så tillkom ytterligare en faktor som sinkade mig rejält (framför allt sexuellt).


Allt har att göra med att jag totalvägrar att trycka i mig hormoner och kemikalier. Jag vill leva ett så rent liv som möjligt. Alltså är allt som har med p-piller att göra uteslutet. Även spiral går bort då jag aldrig slutade blöda när jag provade för några år sedan.
De senaste åren så har jag helt sonika klarat mig på att räkna säkra perioder och ha koll på vad kroppen har för sig genom slidsekretmetoden.* Så döm om min förvåning då jag plötsligt befinner mig på akuten och ligger och kräks av smärta medan sjuksköterskor och läkaren rusar runt mig och tar allehanda prover bara för att konstatera att jag lider av ett utomkvedshavandeskap.

Att jag över huvud taget blivit gravid är ju lite av ett under då jag räknat på precis som vanligt. Men å andra sidan är den här nya mannen den mest virila, välutrustade man jag någonsin varit med.
Tur är väl att just eftersom det är ett utomkvedshavandeskap så behöver jag inte fundera så mycket på framtiden. Denna alien är redan på väg bort ur mig och snart kvarstår endast den bittra eftersmaken av att ha varit näst intill skengravid i två månader med allt vad det innebär. Trötthet, spända bröst, känslighet för lukter, förändrat smaksinne... Ja, gud vad skönt det skall bli att slippa denna konstiga värld och bara vara mig själv igen. Framför allt längtar jag efter närheten till min man. Vi har nämligen haft sex-förbud i snart en månad. Det driver oss till vasinne!

För det räcker liksom inte med petting eller oralsex. Vi vill båda ha mer! Om inte jag kan få så får inte han heller. Solidaritet in i det sista!

I början så var vi båda så chockade att sexet var sekundärt. Efter att ha kunnat dö av inre blödningar på sjukhuset så är inte samlag så viktigt.
Men vart efter jag mår bättre så blir vi mer och mer påverkade av att vara tvingade till avhållsamhet. Spänningar byggs upp mellan oss och jag märker att jag förvandlats till en riktig "gnällkärring". Plötsligt är allt fel. Från hur folk kör till hur han häller upp mitt kaffe på morgonen.

Som tur är så är han lugnare. Hans extrema jobb har tvingat honom till självbehärskning under långa perioder och dessutom antar jag att man som man helt enkelt får lära sig i ganska tidig ålder att lägga band på sig. Vi kvinnor där emot - vi har ju cykliska perioder. Vid ägglossning är vi precis lika mycket på G som vilken man som helst och där emellan vilar våra kroppar. Jag har (mitt kön till trots) alltid haft en ganska jämn, konstant, sexlust och aldrig behövt utöva så värst mycket återhållsamhet då tillgången aldrig varit ett problem.

Missförstå mig rätt nu - mellan förhållanden är det inga problem att stänga av. Då går jag in i någon slags nunnegrej och funderar helt enkelt på andra saker. Men vad gör man när "godiset" dinglar rakt framför ögonen hela tiden och du inte kan/får röra? Jag får lägga band på mig på alla sätt. Distraherar mig med allt från kopiösa mängder godis till extrema djupdykningar i onödigt vetande. Det vill säga, när jag inte är upptagen med att explodera över småsaker.

Jag tror jag faktiskt är beredd att hålla med det så många män föraktfullt yttrar om surkärringen - hon behöver bara ett rejält knull. Det enda som kan rädda mig och mitt humör nu är hans underbara, ståtliga, hårda kuk.

I morse stod den som ett stort knullsvärd i sängen. Alldeles stenhård, röd och svulstig. Supervacker! Kröp lätt gnyende ihop över hans mage och kunde bara inte låta bli att stoppa den i munnen. Förvånande var att den tycks ha växt sig ännu större nu under vår avhållsamhet för jag fick knappt in toppen i munnen. Gapade stort som en duktig flicka, men ändå så räckte det knappt.

Nu kan jag inte sluta tänka på det där ståndet. Känslan av det lena ollonet i min mun. Hur underbart det kommer kännas att sakta föra toppen mot min vulva, njutningsfullt sjunka ner, låta hela härligheten tränga in i mitt allra innersta.
En vecka kvar. Sedan tänker jag stänga in mig hela helgen och bara knulla. Ingenting kan stoppa mig!


*Kommer skriva om det i framtiden.


Ps. Det fina broderiet kan ni som vill köpa här.


  • Comments(7)//blogg.frokenfrestelse.se/#post71